En kär gammal vän (eller två)

Igår åkte vi allihopa (mamma, pappa, Dwayne och jag) till Norrlångträsk via Skellefteå. I Skellefteå åkte vi och hälsade på min gamla (med betoning på GAMLA) ponny som mot all förmodan fortfarande är i livet. Alldeles benig och grå har han blivit, men han var sig lik bortsett från att han föreföll bra mycket större för tjugo år sedan.

Sedan, efter lunch på Max på Dwaynes begäran, åkte vi vidare hem till gamla goda Norrlångträsk. Träsket var sig likt. Min allra första bästis Susanne var hemma och vi gick till huset där jag växte upp för att leta efter gamla minnen att skratta och mysa över. Den som söker skall finna!

På vägen mot Fällfors stannade vi vid Marranäsvältan, en stor erosionsravin där en grundvattenström dragit med sig enorma mängder sand ut i Byskeälven och skapat en stor nipa.