Buss nummer 189

Alla som någonsin försökt ta sig medelst buss från Cricklewood till Oxford Circus (eller tvärt om för den delen) vet vilken absolut pest och pina buss nummer 189 är. Den ska gå ungefär var femtonde minut från klockan sex på vardagsmorgnar, och oftare efter klockan sju. Men missar man den där rackaren som går någon minut över sex blir man ofta sittande på den obekvämt smala och framåtlutande plastbänken i busskuren i en halvtimme minst, medan otaliga nummer 16 och 139 (not in service) susar förbi.

I fredags hoppade jag av nummer 13 nära Crawford Street för att gå till Totally Swedish och handla lite godsaker för helgen. Som om det faktum att Totally Swedish var stängt för renovering inte vore nog, så sprang jag dessutom som en gasell för att hinna med nästa 189:a bara för att bli totalt ignorerad av chauffören som lättjefullt tittade åt andra hållet i någon minut och sedan styrde ut från hållplatsen. Och där stod jag andfådd och vevade med armarna till ingen nytta, utan en enda produkt från OLW till tröst.

Jag får ofta sällskap vid hållplatsen av andra bussåkare som väntar på nummer 189. De är lätta att känna igen. De har något lätt ångestfullt i blicken, och skulle en 189:a dyka upp långt nedåt gatan lutar de sig desperat ut över trottoarkanten och vinkar ihärdigt för att försäkra sig om att chauffören ser dem och stannar. Det hela resulterar oftast i att bussen, när den kommer närmare, visar sig vara en 139 som förvisso går till Oxford Circus men inte börjar plocka upp passagerare förrän den kommer till West Hampstead.

Det hela har resulterat i att man drabbas av en besynnerligt upprymd känsla när man ser en 189:a, oavsett om man avser att åka med eller ej. Lite sådär som när man ser något sällsynt djur och stannar bilen för att peka och viska "Titta, titta, titta!".

För att bespara mig själv misären i att vänta på den evigt gäckande 189:an har jag börjat ta första bästa 16 som kommer. Den tar en mycket tillfredsställande rutt precis spikrakt söderut hela vägen ner till Hyde Park, gör en oförarglig liten lov runt Marble Arch och släpper av mig vid Hilton Hotel nära Hyde Park Corner. Därifrån kan jag promenera till jobbet på tjugofem minuter, och Piccadilly Circus klockan sju på morgonen är på det hela taget en ljuvlig upplevelse.