Separationsångest är något jag aldrig lidit av.
Kollegans dotter flög iväg för att börja college hemma i USA igår, och det var tårar och tandagnisslan från både mor och dotter. Det ska tilläggas att kollegan åker dit på måndag och stannar i två veckor, så det är inte som om de inte ses snart.
Om det var jag som flög iväg till college skulle jag dansa små segerdanser runt resväskan. Ungefär som jag gjorde runt min nya ryggsäck när jag drog till Umeå för att börja gymnasiet och bo på elevhem. Och som jag gör på kvällarna nu runt min rosa resväska, i väntan på att flyga iväg till Australien.
Visst, jag kommer att sakna London efter alla dessa år. Och visst, jag kommer att sakna mina kära vänner. Och inte minst kommer jag att sakna att betala £50 till Ryanair för att ta mig till Sverige på ett par timmar.
Men HALLÅ. Jag ska till AUSTRALIEN.
3 comments:
Sentimental är väl inte ett ord som comes to mind då man tänker på dig!
Jag är bara lite sentimental ibland, då Norrlångträsk kommer på tal. :-)
Det är klart. Där som barn du trampat runt. Och ridit runt. Och slagit runt.
Post a Comment