Sammanfattning del 2 - Anglesley

BEAUMARIS
Vi bestämde oss för att använda onsdagen till att ta oss till Wales. Det finns inte mycket att säga om själva förflyttandet - vi körde, vi såg, vi navigerade lite slumpmässigt via platser som Dwygyfylchi, Penmaenmawr och Llanfairfechan och hamnade slutligen via Menai Bridge i Beaumaris på ön Angesley.

Vi åkte och tittade på Beaumaris slott på kvällen, men tyvärr var det för sent för att gå in och kika. Före slottet byggdes år 1295 hette platsen Porth y Wygyr, Vikinghamnen. Den beboddes således av vikingar tills Edward I av England kom och körde bort alla och byggde sitt slott. Men det är en annan historia.

Vi drog vidare österut ut mot ett ställe som hette Black Point och hittade en härlig plats vid stranden att parkera för natten. Därifrån kunde man se ljusen från en stad på fastlandet på andra sidan Menai Strait, och en nästan full måne lyste vänligt över oss när vi kröp in under filtar och sovsäckar i bilen och somnade till ljudet av vågornas brus.

HOLYHEAD
På torsdag morgon vaknade vi och åt frukost vid stranden. Jag har mängder med foton från just den morgonen, för ljuset och färgerna över havet mot fastlandet var helt otroliga. Somliga bilder ser overkliga ut, som romantiska gamla oljemålningar.

Vi tog en titt på kartan och bestämde oss för att åka till Holyhead som ligger på ön Holy Island vid Anglesleys nordvästkust (så följdaktligen på en ö utanför en ö utanför en ö vid Europas kust). Vi valde mellan att ta den långa vägen längs nordkusten, eller åka raka vägen dit. Efter en kort diskussion kom vi till slutsatsen att kust är kust, och Storbritannien har gott om den varan. Så vi åkte raka vägen.

Det är inte speciellt långt tvärs över Anglesley, kanske tre mil från Beaumaris till Holyhead, så vi var framme lagom för en tidig lunch. Vi körde genom Holyhead, förbi hamnen där färjorna till och från Irland lägger till, och stannade vid vägs ände där vi såg en liten skylt med symbolen för allmän promenadstig. Där åt vi lunch i form av mackor och begav oss sedan på vandring längs promenadstigen.

Den visade sig leda via en liten strand med vackra knytnävsstora vita stenar vidare upp mot ett hedlandskap längs kusten. Vi passerade en skylt där det stod att man introducerat ponnyer för att vårda heden på traditionellt vis, och man uppmanades att låta bli att mata nämnda ponnyer. Så jag antar att där fanns ponnyer även om jag inte såg några. Vi vandrade längs kusten med heden på vår vänstra sida och havet på vår högra, förbi vågpiskade klippor och blommande ljung. Solen sken och havsbrisen var frisk, men trots det var vi nästan de enda som var ute på promenad. Stigen ledde uppåt, uppåt och efter några kilometer stod det klart att den som ville kunde traska hela vägen upp på Holyhead Mountain 220m över havet, och det vill man ju. Så vi knatade vidare uppåt, uppåt i solen hela vägen till resterna av ett romerskt vakttorn på toppen. Där uppifrån kunde man se långt i alla riktningar - hela Holyhead samhälle och hamn, fyren längst ut på udden i norr, och bortom den bara hav med molnskuggor som svepte över vågorna.

Efter att ha spenderat några timmar på den underbara promenaden letade vi oss ned från berget igen och satte vi oss i bilen för att åka tillbaka till fastlandet, mot Snowdonia nationalpark.