This morning before dawn I had a dream about Eminem. We were alone in a school classroom, sitting on the floor doing arts and crafts together. The type of arts and crafts which include paper, glue, scissors and glitter. And I called him Marshall.
Isn’t it just bizarre what your brain decides to present you with whilst you sleep? Eminem for goodness sake! I am no more a fan than the average person; still apparently we’re buddies in a parallel universe.
1 comment:
Jag drar mig till minnes att du brukar ha uttömmande berättelser om dina drömmar när du var yngre. Tror att det är ett släktdrag och dessutom ett rörligt och väl utvecklat intellekt.
De som aldrig drömmer måtte ju ha en ganska händelselös tillvaro...
Post a Comment